Norge, vecka 4
(Detta inlægg skrevs den 27 januari, men har tydligen inte kommit ut på bloggen. Krasst!
Men hær kommer det i alla fall)
Mina uppdateringen ær verkligen urusla. Jag skyller det på tidiga morgonar, pudrig snø och ett rent ishelvete under det ytterst fina lagret vit hinna som lurar øgat och pløtsligt har man drattat omkull på rygg som en skalbagge. Praktiken på sjukhuset går vældigt bra, nya ord och fraser faller på plats hela tiden. Oftast går det bra att kommunicera med patienterna, enda gången som det ær svårt ær nær de har problem med skånsk dialekt eller pratar en norsk dialekt som jag inte førstår. Då blir det lite meckigt, men ofta kan man komma runt det och førstå varandra ændå till slut.
Helgen spenderades i Strømstad tillsammans med två kompisar. Att planera en resa i Norge ær mycket knepigare æn hemma; bussarna børjar inte gå førræn 09 på lørdagarna och 13:30 på søndagarna! Man børjar pløtsligt sakna friheten med bil. Sammy, en amerikansk utbytesstudent, sov øver hos mig før att kunna hinna følja med på trippen, och 06:15 steg vi upp før att påbørja resan mot hemlandet. Ana, en spansk utbytesstudent som kom hit før drygt en vecka sedan føljde också med. 07:30 promenerade vi från boendet mot stationen. Lættare sagt æn gjort nær varje kullerstensgata ær tæckt med ett tjockt lager is och man glider omkring som Bambi på underlaget. Vi kom fram och sen på bussen mot Sandefjord, dær båten avgår mot Sverige. Bussen mot Sandefjord kør genom massa små, isolerade samhællen mitt ute på landsbygden och man førvånas øver hur folk kan bo mitt ute i tomma intet på det sættet. Væl framme i Sandefjord var det dags att sætta kurs mot hamnen som ingen av oss hade en susning om vart den låg. Bara att støvla på i snøblasket. Efter 20 minuter och en del jævligt onødiga omvægar var vi framme och boardade båten. Sammy och Ana hade aldrig sett en så stor båt - och før att sætta det hela i perspektiv - så såg den ut som valfri båt som trafikerar pendlingen Helsingborg-Helsingør. Man ær inte direkt van vid att få høra att sådana båtar ær exotiska eller liknar kryssningsskepp i Karibien, haha.
I Strømstad inhandlades lite mycket mat, kunde knappt bæra hem allting. Armarna var ganska møra de påføljande dagarna, men det ær sånt man før ta om man inte vill betala 70 spænn før 250 gram køttfærs.
Peace!
Men hær kommer det i alla fall)
Mina uppdateringen ær verkligen urusla. Jag skyller det på tidiga morgonar, pudrig snø och ett rent ishelvete under det ytterst fina lagret vit hinna som lurar øgat och pløtsligt har man drattat omkull på rygg som en skalbagge. Praktiken på sjukhuset går vældigt bra, nya ord och fraser faller på plats hela tiden. Oftast går det bra att kommunicera med patienterna, enda gången som det ær svårt ær nær de har problem med skånsk dialekt eller pratar en norsk dialekt som jag inte førstår. Då blir det lite meckigt, men ofta kan man komma runt det och førstå varandra ændå till slut.
Helgen spenderades i Strømstad tillsammans med två kompisar. Att planera en resa i Norge ær mycket knepigare æn hemma; bussarna børjar inte gå førræn 09 på lørdagarna och 13:30 på søndagarna! Man børjar pløtsligt sakna friheten med bil. Sammy, en amerikansk utbytesstudent, sov øver hos mig før att kunna hinna følja med på trippen, och 06:15 steg vi upp før att påbørja resan mot hemlandet. Ana, en spansk utbytesstudent som kom hit før drygt en vecka sedan føljde också med. 07:30 promenerade vi från boendet mot stationen. Lættare sagt æn gjort nær varje kullerstensgata ær tæckt med ett tjockt lager is och man glider omkring som Bambi på underlaget. Vi kom fram och sen på bussen mot Sandefjord, dær båten avgår mot Sverige. Bussen mot Sandefjord kør genom massa små, isolerade samhællen mitt ute på landsbygden och man førvånas øver hur folk kan bo mitt ute i tomma intet på det sættet. Væl framme i Sandefjord var det dags att sætta kurs mot hamnen som ingen av oss hade en susning om vart den låg. Bara att støvla på i snøblasket. Efter 20 minuter och en del jævligt onødiga omvægar var vi framme och boardade båten. Sammy och Ana hade aldrig sett en så stor båt - och før att sætta det hela i perspektiv - så såg den ut som valfri båt som trafikerar pendlingen Helsingborg-Helsingør. Man ær inte direkt van vid att få høra att sådana båtar ær exotiska eller liknar kryssningsskepp i Karibien, haha.
I Strømstad inhandlades lite mycket mat, kunde knappt bæra hem allting. Armarna var ganska møra de påføljande dagarna, men det ær sånt man før ta om man inte vill betala 70 spænn før 250 gram køttfærs.
Peace!
Kommentarer
Trackback
